För tre år sedan skissade jag upp ett konceptuellt språk. Ett tankemönster baserat på 26 systematiska former. Varje form blir en bokstav, och i rätt sammansättning bildas ord och meningar grundade i tankar och känslor där delar av min personlighet och inre värld är av stor betydelse.

Jag ville addera det litterära till det visuellt abstrakta och öppna mig helt för betraktaren. Lämna dagboken olåst och visa allt.
Men ändå inget.