Skräck är på tapeten. Halloween firas som en orgie i bloddrypande monsterfigurer. Hederliga clowner förvandlas till iskalla mördare som äter barn. Vi dränks i övernaturalistiska animationer av blodiga zombies. Filmernas våldsamma ljudeffekter får oss att hoppa högt i stolen. Men blir vi egentligen rädda? Och i så fall varför och till vilken nytta?
Kan vi i stället tänka oss något sådant som en vänlig skräck eller mjuk skräck som inte bara ger upphov till rädsla utan också en möjlighet till identifikation och reflektion?
Sådan skräck är kanske än mer skrämmande eftersom den påminner om vardagen och kan uppträda inom oss och utan förvarning. Troligen är den mest förekommande på natten…
Jag har lekt med dessa frågeställningar i min målningsserie ”Scary Nights”.
Texten skriven Halloween 31 november 2019
Hemsida: www.ragnarschmid.se
E-post: ragnar.schmid@gmail.com