”Mapping the city nr 3” är en bild ur den längre bildserien Slimemould Maps, där motivet är en slemsvamp, Physarum polycephalum. Det är en s k slimemould, en organism som finns i skogen där den livnär sig på ruttnande växtdelar. Den består av en enda cell som mångfaldigas till en supercell. Den är varken svamp, alg eller växt utan tillhör en grupp som kallas protister.
Den trivs i mörker och fukt och rör sig över ytor i sin jakt på mat, den älskar havregrynsgröt. När slemsvampen letar efter mat, brer den ut sig och täcker ett område med ett finmaskigt nät. 

Slemsvampen har väckt forskarnas nyfikenhet för sin förmåga att räkna ut den mest effektiva transportvägen mellan två näringskällor – den hittar alltid den snabbaste vägen genom en labyrint. 

Den har studerats och utsatts för en mängd tester, där man har kunnat konstatera att den, trots att den inte har någon hjärna, kan lagra erfarenheter och göra till synes rationella val utifrån dessa. Den har tagits till hjälp för att utröna de mest effektiva vägarna mellan olika platser, så som det komplexa nätverket i Tokyos tunnelbanesystem.

Under våren 2020 så hade min odling gjort extra fina nätverk och jag fick infallet att jämföra dom med en datorsökning över kartor över Stockholmsområdet. Vägarna som slemsvampen har skapat liknar vid en jämförelse väldigt väl de vägsystem som löper genom Stockholm med omnejd. Hur kan det komma sig? Delar vi tankar med en varelse utan hjärna?