Jag sänder ut signaler, desperat efter att någon ska ta emot dem. Än har jag inte helt tappat min funktion. Eller? Fungerar jag ens? Var den barnsliga idén större än vad resultatet faktiskt blev? I denna tid skulle alla äga sin egen flygande farkost, ta en weekend på månen och kolla mejlen genom ett hologram. Framtiden är bara ett sms bort, var tanken.

Jag gillar när det finns en funktion, att ett arbete ska utföras. Funktionen kan vara mer eller mindre meningslös men det är rörelsen, processen i själva arbetet som är fascinerande att följa. Jag inspireras av maskiner och alla små delar de kan ha, som tillsammans jobbar för att bli en helhet och ett fungerande system. Med maskiner inspireras jag också av metall som material. Hårt men lättarbetat. Tack vare metallens tyngd och styrka kan kontrasten mellan olika skalor bli bredare. Det tar jag vara på för att skapa en spänning mellan det rangliga och det bastanta.

E-post: astridjrosenberg@gmail.com
Instagram: @ar.osenberg