Motiven i mina bilder kretsar kring en handling där karaktärerna är insatta i en verklighet, där de försöker interagera med varandra och verkligheten.
Utgångspunkten är min personliga inre upplevelse av någon yttre situation. Impulsen att teckna kommer plötsligt, som den där mystiska känslan av déjà vu när du känner igen dig själv på en ny plats eller i omständigheter där du aldrig har varit förut.

Triggern kan vara olika: ett gammalt blekt fotografi uppätet av tiden, någons livsöde, kombination av former, någon scen från livet eller från en film, en slumpmässig fras eller en hel berättelse, ibland till och med berättad för hundratals år sedan.
Jag konstruerar kompositionen under en lång tid, jag försöker återvända till den där känslan av déjà vu, till den där mycket främmande och inhemska platsen, jag försöker att inte missa detaljerna som förbinder mig med den. Blyertspennan hjälper mig, tror jag, att ha bättre kontroll.

I processen upplöses alla detaljer, deras fragment flyter genom mina fingrar, jag ersätter dem med nya och känslan av déjà vu försvinner. Det är som att komma till huset som man en gång hade en relation med och se att huset sedan länge är rivet och en tät och vacker skog har vuxit fram i dess ställe.
Som ett resultat råkar jag aldrig komma i samma känsla-plats, utan jag hamnar i en annan istället. Scendekorerna här har redan förändrats och karaktärerna i denna pjäs spelar redan andra roller… Eller kanhända har jag redan hunnit förändras? Jag ångrar dock ingenting.

Hemsida: svetlanahallsten.com