Expressionistutställningen

På våren 1918 ställde tre av dåtidens mest framträdande modernister ut på Liljevalchs: Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén och Leander Engström. Sammanlagt visades 450 verk varav Grünewald stod för 220 verk, Hjertén för 170 och Engström endast 65. Besökarna var tudelade till denna nya konstriktning, antingen var man för eller emot modernismen. Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets kritiker Karl Asplund och August Brunius var positiva i sina artiklar men flera andra gav svidande kritik, framför allt var det Hjertén man gav sig på. Mest återgivet är konstnären Albert Engströms text i skämttidningen Strix om Hjerténs måleri: ”Hon har sina modeller i Eugeniahemmet. Och ser ut att äga en pervers längtan bara efter vanskapligheter. Det finns vid Gud inget av konst i hennes idiotiska kråksparkar.” På denna utställning visades flera av den svenska modernismens mest betydelsefulla verk som Det sjungande trädet, Apachedansen och Tjurfäktning av Isaac Grünewald, Den svarta kängan, Testunden och Den blå kärran av Sigrid Hjertén och Höstvegetationsbild från Torneträsk, Liggande modell med päron och ros och Gata i Gränna av Leander Engström. Denna utställning är viktig ur en konsthistorisk vinkel och räknas som det stora genombrottet för det moderna måleriet i Sverige.

Varukorg