Hemutställningen

Utställningen öppnades 17 oktober 1917. Tanken var att vända sig till arbetarklassen med enkla möbler och husgeråd till ett överkomligt pris, formgivna av kända svenska konstnärer och arkitekter. Utställningen föregicks av en tävling, så att de deltagande formgivarna och företagen i god tid kunde ta fram föremål till utställningen. Inredningsarkitekten och möbelformgivaren David Blomberg var kommissarie för och deltog i utställningen. Industriidkaren och finansmannen August Nachmanson var kassadirektör och ledamot av styrelsen för Svenska Slöjdföreningen åren 1916–1931. Utställningens arbetsutskott bestod av ordföranden Erik Wettergren, textilkonstnären Elsa Gullberg, arkitekt Carl Bergsten (som även hade ritat Liljevalchs konsthall), presskommissarie Gregor Paulsson samt sekreteraren Yngve Larsson. Utställningen visade 23 fullt möblerade lägenheter utrustade med de nya produkterna. Gunnar Asplunds bostadskök (en ny form av spisrum) fick mycket beröm. Uno Åhrén, som fortfarande gick i Tekniska skolan, fick pris för möbleringen av bland annat ett kök. Han ritade även tapeten Elsagården. Carl Malmsten fick pris för sina strama möbler i rödbetsad furu. Wilhelm Kåge ritade utställningsaffischen och visade den så kallade Arbetarservisen i ljus blågrå fajans med blå dekor, som fick namnet Liljeblå, en kombination av ”Liljevalchs” och ”blå”. Hemutställningen blev en enorm succé med mer än 40 000 besökare på två månader, fem gånger mer än vad man hade räknat med. Men bostadskrisen, livsmedelsbristen och det pågående första världskriget gjorde att den arbetarklass man hade hoppats nå inte hade möjlighet att ta del av nymodigheterna. Bara inträdesavgiften på 50 öre var avskräckande för en arbetare med en daglig inkomst på cirka 4 kr. Istället blev det en formmedveten medelklass som tog till sig de nya idéerna.

Varukorg