”Jag har alltid broderat. Tagit tag i nålen, trätt i tråden och satt den i tyget. Fört nålen upp och ner, upp och ner…”
Efter att jag avslutat ett långt yrkesliv som förskollärare, museiintendent och hemslöjdskonsulent, reste jag till Västerbergs folkhögskola och testade den japanska broderitekniken Sashiko, som jag bara läst om, men inte provat. Jag blev helt uppslukad. Enkelheten, likheten samt olikheten med svenska allmogebroderier fascinerade mej.
2017 reste jag till Japan på en textilresa. Inspirerad av landet och människorna tog Sashiko-broderandet ännu mer fart. Hemma i mitt arbetsrum leker jag med tyglappar och stygn. Det har blivit min livlina, det ger mej lugn.
Nr 1 Zokin – Fukin. = Japansk dammtrasa
På resan till Japan blev jag inspirerad av återbruket och stygnen som förde samman tyger och bildade vackra mönster. Är tyget trasigt eller slitet så syr man på en ny lapp. Detta är en ”dammtrasa” av ett tyg från 1950-talet, lagat med lappar från ett madrasstyg. Jag har utgått från tygets tryckta mönster när jag har broderat.
När min mamma hastigt avled i november 2018 fann jag hennes sparade tyglappar som blivit kvar när hon sytt folkdräkter av det hon vävt, både i bomull och ylle. Jag började sortera och där och då skapades idéer till Sashiko/Boro-verk.
Nr 2 ”Boro min Boro”
Boro betyder trasor, ”ta tillvara”, lappa och laga. Att ha omsorg om sina textilier.
Detta verk är av lappar i ylle och broderat med ullgarn. I mitt verk har jag broderat in den japanska och den svenska ”ta tillvara-traditionen” med mammas gärning.
Nr 3 ”Boro in my Way”
Här har jag lagt ut lappar av bomull, vävda av mamma till förkläden, sjalar och foder, till folkdräkter. Jag har utnyttjat rutorna och ränderna när jag satt i nålen och sytt ihop med Sashikostygn som bildat mönster = Hitomesazi.
”Tygerna sa hur jag skulle sy dem samman”.
Instagram: @lenaa.52
E-post: lenaanderssonmail@gmail.com