Mitt namn är Per-Erik Nilsson och jag är född 1957. Jag bor i en liten ort som heter Tomarp, norr om Kristianstad.
Jag har alltid varit intresserad av att teckna och måla. Har studerat bland annat på Valands konsthögskola i Göteborg 1982–87. Under 80-talet intresserade mig särskilt frågor kring vilka metoder och material klassiska målare, som t ex Vermeer, Rembrandt med flera, kunde tänkas ha använt. I dag arbetar jag företrädesvis med linoljefärger på duk eter en teknik som jag experimenterat fram efter hand.
Under tiden på Valand börjar mitt intresse öka för frågeställningar runt modernismen. Detta ledde fram till en arbetsmetod där jag begagnade mig av ett avskalat abstrakt-geometriskt bildspråk. Dock kom denna stil, som inledningsvis kändes befriande, så småningom snarare att upplevas som begränsande.
Efter ett tag började jag måla föreställande igen. Under en tid avbildade jag skånska landskap och stilleben m m. Jag bestämde att vilka projekt som än påbörjades var arbetsglädjen viktigast.
För några år sedan fanns därför ett behov av att bredda motivkretsen. Detta ledde till ett projekt där jag valde ut bilder ur dagstidningar och reklammaterial. Urvalet styrdes av slump och associationer. Utifrån detta material har jag målat en kollektion, varav två av dessa oljemålningar har antagits till Liljevalchs vårsalong 2020.
En målning föreställer en mikrovågsugn som har någon sorts arkaisk utstrålning. Den andra är en interiör; motivet är hämtat från ett foto av en offentlig lokal med en kvinna som står med ryggen vänd mot betraktaren. Det som intresserade mig var bildernas motiviska såväl som rumsliga tvetydighet.
Problematisering av frågeställningar runt konstnärlig autenticitet, äkthet och uppsåt har börjat intressera mig allt mer. I dagens hårda samhällsklimat är det viktigare än någonsin att konsten och humanismen har en självklar plats.