Den här väven är ett experiment med mönstrad dubbelväv. Det är som två lager textil vävda samtidigt, där man låtit delar av lagren byta plats med varandra för att skapa mönster. Finnväv, som det också kan kallas, vävs oftast med plockspröt, men väver man med drag och/eller harnesk ökar möjligheterna för mönster, strukturer, bindningar och färgbyten i väven.

Man kan jämföra dubbelväven med ett pussel i flera dimensioner. Bindningarna och de olika tjocka garnerna i lagren måste kombineras på rätt sätt och samspela så att båda lagren får rätt täthet och känsla. För varje tillägg i designen, till exempel en rutighet eller färgeffekt, multipliceras komponenterna som påverkar varandra.

I kontrast till den logiska planeringen tekniken kräver vävde och färgade jag utan skiss för att bjuda in det som kan ske när jag släpper rodret och låter korten falla där de vill.

Färg existerar inte i sig själv – bara när vi tittar på den. Färger är kulturella, symboliska och de kommunicerar tillhörighet och avståndstagande. Vi har många ganska orubbliga idéer om färger och färgkombinationer. Ofta är det svårt att tänka bort när man väl har associerat en färgkombination till någonting.

Optisk färgblandning sker i väven när en färg i varpen blandas med en annan färg i inslaget. Ofta går det inte att se i vävstolen hur färgen kommer att uppfattas förrän väven är nedklippt och man kan se den på avstånd. Det är då för sent att ändra.

Samtidigt som bilden växer fram i vävstolen skapas också en anti-bild på baksidan där mina beslut är inverterade. Som en alternativ version, eller en andra chans som jag inte är direkt ansvarig för.