Efter att ha deltagit på Vårsalongen både 2021 och 2022 med mina bibliotekstavlor från Sigtunastiftelsen, Rönnells antikvariat, Stadsbiblioteket och Vällingby bibliotek så tänkte jag nog egentligen att jag var lite färdig med det konceptet. Det kanske rimligen var dags att gå vidare och hitta på andra projekt. Det har jag också gjort under fjolåret, bl.a. med ett gäng skivomslag till min vän Folke Nikanor.
I vilket fall så fotade jag lite nya presumtiva biblioteksmotiv på Rönnells antikvariat när jag var där med familjen. De hade prints av mina tavlor från Vårsalongerna till salu där så det skulle ju så klart visas upp. Någon dag senare tog jag färjan ut till Artipelag för att i studiesyfte se Anselm Kiefer-utställningen. Jag hade noterat att Knausgård var ett fan så det var ju skäl nog att intressera sig. Efter att ha sett Kiefers monumentala målningar med tjocka färglager i olja, akryl och “emulsion” kändes mina egna tavlor lite väl platta och prydliga. Jag började fundera på lämpliga motiv för mig för att också ta in lite struktur i bilderna medelst modellpasta och akryl. Idén kom då till mig att bokhyllor kunde nog vara väldigt väl lämpade och praktiska att jobba med. Detta fick testas på de nya motiven från Rönnells. Strukturen gör att det kommer in ett litet extra element av slump i målandet och bilderna känns lite mindre tillrättalagda, lite intressantare att titta på. Det ser också lite olika ut beroende på varifrån belysningen kommer.
Resultatet blev något nytt och fint och, trots allt, väl värt en ny ansökan med bibliotekstavlor till Vårsalongen. När jag sen såg att Jockum Nordström skulle vara med i juryn så kändes det som att alla stjärnor stod rätt. Hans böcker och verk var, tillsammans med Slas, den första och viktigaste inspirationskällan när jag började hitta tillbaka till bildskapandet i 30-årsåldern, först med collage och teckningar, senare med målning. Lyckan var därför extra stor när beskedet kom. Det är mäktigt att den resan, som känns som att den startade med att jag läste Sailor och Pekka för barnen, nu lett hela varvet runt till att Jockum varit med och valt in mig till Vårsalongen.
På den mindre tavlan “Affinity for books” syns antikvariatsföreståndaren i samspråk med en kund, dörren står på glänt, vårljuset kommer in från gatan. Man bara längtar efter att köpa en bra bok att sätta sig på en parkbänk med. Den passande titeln på tavlan knyckte jag från filmen om Kiefer som visades på Artipelag. Intervjuaren frågar Kiefer: “Do you have an affinity for books?” Självklart har han det. Ja, vem har inte en affinitet till böcker? Sen om alla böcker man tar hem blir lästa eller om det går mer tid åt att måla dem är ju en annan fråga.
På den större tavlan sitter min pappa och vilar sig. Hans ögon duger inte så bra till att läsa med längre men man kan ju se att han har läst en del i sina dagar. I knät har han boken “Det nya livet” av min favorit Orhan Pamuk, som jag köpte på antikvariatet vid just det här tillfället. Boken inleds (i min fria översättning) med raden som fått ge titel till tavlan: “One day I read a book and my whole life changed”. Jag tycker det är en bra föresats att söka sig till böcker som i någon mening kan förändra livet.
Jag har en bit kvar innan jag målar lika tjockt som Kiefer men klart är i alla fall att jag kommer fortsätta jobba med mer modellpasta för att skapa intressant struktur där det passar. Det tillför onekligen en dimension. Jag planerar att visa några ytterligare små exempel på det, samt lite skivomslag och prints av tidigare verk, på min andra separatutställning i Vällingby Folkets Hus 1-2 april 2023.
