Jag upptäckte ett fotografi vid en soptunna. Ett litet porträtt av en ung kvinna, av håret och kläderna att döma taget under sent 80-tal. Jag kunde inte låta bli att ta med mig bilden hem, någonting fascinerade mig och det kändes så fel att slänga bort bilden. 

En vecka senare är jag på väg nedför rulltrappan i Skanstull i Stockholm. Längst ner mellan rulltrapporna ligger det ett passfoto av en ung kvinna, förmodligen tagen i fotoautomaten vid gatuplan. Hon ser bedjande på mig och jag tar även med den här bilden hem. Jag tänker att hittar jag fler fotografier kanske jag gör något intressant med dem. 

Under året som följer hittar jag många kvarlämnade bilder av människor runt om i stan. Det blir en hel samling, som hockeybilder. Efter ett tag börjar jag rita av dem.  

 Varje bild är ett litet mysterium. Vem är hon? Vad tänker han på? Och varför kastades bilden på det glada gänget bort? 

Något som jag hoppas på nu när bilderna visas upp är att någon känner igen sig själv bland ansiktena. Kanske är det du? 

Jag hämtar min inspiration från intressanta upplevelser i vardagen. Jag samlar stoff och när en idé till ett verk pockar på tillräckligt mycket börjar jag skapa. Då är det lika spännande varje gång att undersöka hur min idé tar sig i uttryck på papper vare sig jag väljer att arbeta i blyerts, färgpenna, tuschpenna, akvarell eller akryl. 

Om du har frågor eller kanske rentav vill ha tillbaka din upphittade bild, mejla mig gärna på: linicolaloomis@gmail.com