Jag arbetar främst med monokroma tuschlaveringar, där jag låter kontrast och komposition bära berättelsen. Genom att reducera färg vill jag skapa ett rum där bilden kan tala med egen röst. Mitt bildspråk rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet, mellan det personliga och det politiska. Jag återkommer till frågor om arv, ensamhet och motstånd, och skapar möten där olika verkligheter kolliderar. I dessa sprickor uppstår något nytt, ett tillstånd där något måste gå sönder för att något annat ska kunna ta form.

Sødergade (83) är ett familjeporträtt i akryltusch på papper, med minimal retuschering, som speglar kärnan i mitt konstnärliga uttryck. Motivet utgår från en solig sommardag under 1980-talet, inramad av stillhet och ett tyst, annalkande mörker. För mig rymmer bilden både en längtan efter flykt och en känsla av materiell trygghet och sinnesro. Eftersom jag ofta arbetar med egna minnen och upplevelser finner jag här essensen av motsägelserna i att växa upp med missbruk och medberoende. Tyngd möter lätthet, motstånd möter vila, sårbarhet samexisterar med styrka.

@duelling_banjos
jcjohansson@gmail.com
www.capism.se