Vid första anblicken framstår *The Socialites* som intimitet – en härva av lemmar, bar hud och överlappande former. Men vid en närmare titt avslöjar omfamningen sig inte som en ömhetsbetygelse, utan som en kamp om position.

Detta storskaliga verk (140×140 cm) är en utforskning av “det sociala spelet” – det där outtalade, labyrintiska regelverket som styr mänsklig interaktion. Kompositionen presenterar en massa av kroppar som kollapsar in i varandra och bildar en tung, organisk arkitektur. De är sammantrasslade på ett sätt som känns oskiljaktigt förbundet men ändå djupt isolerat. Här är minglandet avskalat från sin cocktailparty-fernissa och avslöjat som en rå, fysisk tyngd.

För betraktaren, och även för konstnären, springer detta bildspråk ur den tysta känsla av överväldigande som introverta upplever. Den visualiserar känslan av att stå i ett fullpackat rum där ljudnivån inte bara hörs, utan känns som ett tryck över bröstet.

*The Socialites* fångar paradoxen i vår natur som flockdjur. Vi kämpar för att hitta vår plats i kollektivet, för att säkra vår ställning i hierarkin, även när den blotta närheten hotar att krossa oss. Det är en målning om energin det krävs för att höra till, och tyngdkraften i det mänskliga behovet av att bli sedd.