Mina bilder kan tolkas som öppna metaforer. De kan handla om att söka efter något obestämbart, att leta efter en väg framåt, att hitta hem.

Jag använder mig själv som modell i de flesta av mina målningar, men identiteten är oväsentlig. Genom henne vill jag förmedla allmänmänskliga känslor och stämningar.

För motivet och omgivningen hon interagerar med, dras jag till det slitna och lite trasiga. Sprucken betong, avskavt och gammalt målat trä, material som bär spår av tid och som kan representera minnen. I målningen Prospector, har hon fått en spade till hjälp i sitt sökande, men marken omkring henne är sliten och svårgrävd.

Min färgskala är dämpad och karg med mycket vitt, för att skapa en känsla av overklighet. Det vita fungerar som ett mellanrum, en tystnad, och leder betraktaren in i kvinnans inre.

Jag vill att det ska kännas att kvinnan i mina bilder är ensam med sina tankar. Samtidigt är vi alla ensamma med det som pågår i vårt innersta, vår längtan, våra minnen och våra drömmar. Det finns en gemenskap i den ensamheten som jag vill fånga.

Jag har min ateljé på Lokstallarna i Kirseberg, Malmö, besök mig gärna!

Hemsida: sararosengren.be
Instagram: @sararosengren.be