Bär mig är ett (själv-)porträtt av mig och min son. Vi har varit och handlat på väg hem från förskolan. Kanske orkar han inte gå längre eller så vill han känna tryggheten av att bli buren. Eller så är det jag som vill känna tryggheten av att bära mitt övertrötta barn. Vi bär varandra.

I skulpterandet arbetar jag endast med inre visualiserade bilder som förlagor. Oftast som i denna skulptur så bygger de på scener som hänt i verkligheten. Skulpturen formas sakta i mitt eget huvud. Själva skulpterandet är en fysisk och intuitiv process. Börjar med motorsåg och vinkelslip men varvas längre in i processen med handverktyg som yxor, handsågar, navare och skölpjärn mm. Det går fort, är dammigt, brötigt och svettigt.

Måleriet är en långsammare, mer kontrollerad och varsam process. Jag använder förlagor för detaljer. Förstärker och sminkar över former, ljus och skuggor för att till slut nå det uttryck och känsla jag letat efter.

I mitt skulpturala arbete skapas ofrånkomligen en viss dissonans mellan den skulpterade formen och den målade ytan. Där någonstans uppstår en berättelse.