Bilden är tagen en dimmig januarimorgon i Tyresta nationalpark. Jag rörde mig långsamt genom landskapet, utan tydligt mål, och drogs till det tillstånd som dimman skapade – ett rum där avstånd upplöstes och världen upplevdes som både mindre och mer koncentrerad. Morgonen var stilla, nästan dämpad, som om ljud och rörelse hölls tillbaka. Det var i detta tillstånd som idén till verket tog form.

Jag arbetar analogt eftersom processen i sig påverkar hur jag ser och förhåller mig till motivet. Det analoga fotografiet kräver närvaro och eftertanke; varje exponering är ett beslut snarare än en möjlighet till oändlig korrigering. Osäkerheten i resultatet är en del av uttrycket. Korn, tonövergångar och materialets egen respons på ljus och väder samverkar med motivet och förstärker en känsla av tid, snarare än att frysa ett ögonblick till perfektion.

Verket gestaltar ett landskap präglat av väder och årstid, där naturen bär spår av tidens långsamma arbete. I bilden framträder trädet med några buskar som närvaro snarare än tydliga former, delvis upplösta i dimman. Jag dras till landskap där tystnaden får ta plats och där det osynliga är lika betydelsefullt som det synliga. Bilden är inte tänkt som en dokumentation av en specifik plats, utan som ett försök att förmedla en stämning – ett tillstånd av närhet, stillhet och fördröjd tid.