Verken handlar om natur, död och sorgebearbetning av platser som försvann till följd av människan. För mig är samlandet av material, att gå på änglar, i skogen och vid havet en del av den konstnärliga processen och gör att jag delvis kan bearbeta lite av den sorg det innebär att förlorat så många av barndomens favoritplatser. Det är som att fortsätta leka, bygga saker och sedan som oftast se dem försvinna. Men när något försvinner av sig själv går det långsamt, det är inte våldsamt.

För mig är naturen större än konsten. Den är grunden till allt, all inspiration alla ideer.  Jag växte upp och med att bygga små hus av pinnar i träden, samlade dem en och en, nu samlar jag på kottar, frön och rönnbär. Jag är samma på många sätt men miljöerna runt mig har sakta men säkert förändrats.