“Glad såsom få”

En halv miljon svenskar lär sjunga i kör. Jag är en av dem och har förundrats över hur alla våra olika röstlägen (i bästa fall) kan bli till en homogen klangbild.
Vare sig melodin sjungs unisont eller om våra olika stämmor skall klättra var för sig på notsystemets alla linjer, med olika intervall, notvärden och dynamik så kan det bli till ETT stycke musik.

Men det är inte bara tonen som berör. Också formen är spännande. Den är både vacker och komisk med sina räta led, stärkta skjortbröst och tempererade ljussättning.
Tätt som i ett stilleben av Morandi står sångarna som notskaft och trängs i sin uniforma uppställning balanserande på de höga gradängerna – oroliga för fallhöjden, men också för intoneringens fallhöjd i en aldrig så uppsjungen kör.

Sedan har vi dirigentens ryggtavla och gestikulerande armar än hit, än dit för att inspirera koristerna till ett crescendo, en rörelse i handen eller bara ett lyft finger för ett piano pianissimo och jag känner igen gestiken från tavelmålarens för att, med pensel och palettkniv, ändra en form, ta bort en missfärgning, lägga till en ton eller helt enkelt avsluta låten och invänta applåderna.

E-post: jonasellborg@hotmail.com