Vävning för mig kan vara mycket, men jag använder det som ett sätt att tänka. För mig är väven en värld där idéer, fragment, personer och tid får ta plats och bli förevigade. Det är också en plats där måsten, press och mitt eget mående kräver mycket av mig som person. Det är inte alltid kul att väva. Jag gör det ändå, när jag inte vet vad jag annars ska göra, det är ett beroende. Jag finner inte alltid svar genom vävningen, men når ofta fram till nya frågor.

Denna lilla väv skapades våren 2025 på Konstfack och är en första provväv inför mitt kommande masterarbete med inriktning på textil. I min teknik plockar jag trådar och skapar motiv som speglar min historia och minnen, men också sorg och en längtan efter svar på mina frågor.