Jag hämtar inspiration till mina verk från en blandning av levd verklighet, minnen och känslor, från visioner som liknar mardrömmar, samt från den oro och det hopp som följer livet.
Ibland tecknar jag former som framstår som fragmenterade. Jag ser att ofullständigheten har två orsaker. Den första är symbolisk och bär på antydningar om miljöförstöringen och hur människan har bidragit till den. Girighet och överdriven konsumtion av naturens resurser gestaltar sig i avverkade träd (skogsskövling), i ett förstört bo och i ett krossat ägg som en gång var ett projekt för nytt liv – nuet kväver framtiden.
Den andra orsaken kan komma ur en psykologisk och emotionell dimension, där våra drömmar kidnappas innan de hinner fullbordas.
Jag börjar måla utifrån en idé, en känsla eller en första skiss som jag har förberett i förväg. Jag inleder med att rita neutrala former och låter dem sväva i målningens rum. Under arbetets gång finner dessa former sin plats, sin storlek och sin färg på dukens yta – där växer dessa element och formar sitt eget liv.
Logiken som förenar dessa element är ett försök att skapa ett verk som väcker fler frågor hos betraktaren än det ger svar; därför framträder fantasin i själva kärnan av det konstnärliga arbetet.
Formerna jag målar visar sig med stabilitet och stillhet, som om de stannar upp för att vi ska kunna se dem tydligt, som om de befann sig på en teaterscen med idealiska ljusförhållanden – eller som scener ur en dröm, eller till och med en mardröm.
Jag målar inte själva drömmen eller mardrömmen, men mina drömmar fungerar som en drivkraft för att ta upp mina teman, i ett sinnestillstånd som liknar det tvetydiga sätt på vilket vi uppfattar saker i drömmen – där det ologiska råder.
Drömmen öppnar dörren till symboler och djupa begär; den är en inre energi som formar kärnan i den konstnärliga erfarenheten.
