Havet gör något med oss. Du kan älska eller hata det men du kan aldrig vara oberörd eller likgiltig inför det.

Konstverket ”lämnad kvar” är kanske ett minne från barndomen. Känslan av lyckan med vattnet som omsluter mig. Att inte vilja gå upp även om kylan börjar tränga in i märg och ben. Att inte gå upp även fast jag är den siste kvar. Jag blundar och lutar huvudet bakåt så öronen försvinner ner under ytan. Så lyssnar jag till havet och på en helt annan värld. En värld dold för dem som står där på land. En värld som bara är min.

Konstverket ”samtal” visar två ungdomar inbegripna i ett förtroligt samtal. Havets rörelse och vågorna som slår mot klipporna bäddar in deras röster och skapar en ljudisolerad bubbla mellan dem och omvärlden. Ett lågmält samtal. Vi som är betraktare ser men hör inte vad som sägs utan kan bara med blicken följa hur hemligheter i förtroende byter ägare. Ett leende från den andre och en stilla nick i samförstånd.

Efter en period av oljemåleri återvänder jag till blyertspennan. Som en reningsprocess. Egentligen en mycket mer krävande fas. Det arbetet blir till ett meditativt tillstånd med bilder som tar en enorm tid att skapa. Lager på lager måste tålmodigt läggas på mellan radergummits borttagande moment tills bilden framträder. Upprinnelsen är oftast ett hopplock av foton och jag tillåter mig att laborera mig fram tills de framträder som jag vill. Bilderna som är med skapades under sensommaren 2025 i min ateljé i Skillinge. Med havet alldeles intill.

www.mattiaslitstrom.com
contact@mattiaslitstrom.com