Under skog och sjö – In Utero

I målningen vill jag sätta samman bilden av liv i kontrast, ljus och mörker. Jag funderar på livets boning, förutsättningar för liv, begrepp som livmoder och “Moder Jord”. Ord som oftast bara gör sig påminda under specifika tillfällen i livet. Eller som en romantisk yttring. Att uttrycka mina tankar i ord om LIV och passion har jag ett för litet ordförråd för. Vi har lärt oss biologiska och medicinska termer för att det ska bli “begripligt”. Tänk om det skulle finnas lika många ord för kärlek/Liv som det finns för snö.
I Dalsland som jag härstammar ifrån letar internationella prospekteringsbolag i detta nu efter metaller som ska trygga vår framtid? För detta ska vi offra människors rättigheter, trygghet och ansvar över att få förvalta den natur som ger oss och gett oss det vi behöver, – näring, hopp och tro i generationer, och för framtida generationer.
Jag kan inte svara för andras åsikter men min är denna: stora internationella företag har lärt mig under de årtionden jag levt att – de tar, inte ger. Det är vad jag ser.

När jag var ännu ett barn åkte jag och min familj en sommar med bil från byn i Dalsland till Oslo, för att hälsa på hos min mors släkt. Vi besökte Frognerparken och jag minns hur fascinerad jag blev av de fantastiska skulpturerna. Jag minns de uttrycksfulla människokropparna, humorn och passionen. När jag vandrade runt dem kände jag mig som ett med en gemensam människosjäl, passion och skapande, och detta trots att jag bara var ett litet barn.

Mitt måleriprojekt fortsätter sin berättelse “Under skog och sjö – In Utero”, som är en typ av parafras (i samma storlek) av målningen ”Över skog och sjö” av den dalsländske målaren Otto Hesselbom (1848-1913). Målningen visar det dalsländska sjölandskapets vyer i gryning eller skymning. Ett ofött barn finns tecknat mitt i målningen där inspirationen kommer från Gustav Vigelands(1869-1943) bronsskulptur ”Unborn Child” (gjord ca 1925, och finns i Frognerparken). Det latinska och engelska begreppet i titeln: In Utero kom naturligt till mig.
Jag frågar mig: Vad är livskvalitet, vad är egentligen ett gott liv? Passion och mänskligt skapande, men också destruktivitet, lidande och död.
Samhället kräver väldigt mycket av oss, för att allt ska fortsätta att verka. Verka precis som det “alltid har gjort”. Men vad kan vi utkräva i gengäld?
Ett ofött barn måste värkas fram för att en framtid ska påverkas. För att ett barn ska kunna värkas fram behövs trygghet – och tro på en framtid. Passionen är tron på en fortsatt mänsklig och kreativ framtid. Där vi lever med och för varandra.

Jag som konstnär skapar bilder i akvarell, olja och grafik, samt ”min egen teknik” där jag ristar/graverar i sotig plåt. Berättelsen/idén brukar få viska om uttrycket, och skapandeprocessen brukar få ta sin tid. Berättelserna handlar om naturen, och gärna porträtt av människor. Fiktiva inslag förekommer och allt kan te sig en aning drömskt.
Att se ut mot horisonten ger mig tröst.

Med Vänliga Hälsningar
Lina-Ottilia Karlsson

mail: Ottiliakarlsson78@gmail.com
instagram: art.Ottilia