Efter andra världskriget blev USA och framför allt New York ett viktigt centrum för den avantgardistiska konsten: den abstrakta expressionismen under 50-talet, popkonsten under 60–70-talen och postmodernismen under 80-talet. Utställningen Amerikanskt 80-tal bestod av en samling från Neue Galerie i tyska Aachen tillhörande chokladfabrikanten Peter Ludwig och hans hustru Irene. Vid sidan av Charles Saatchi i Storbritannien var Ludwig en av de största samlarna av amerikansk efterkrigskonst i Europa. En stor del av utställningen på Liljevalchs bestod av graffitikonst med konstnärer som A-one, NOC 167, Lady Pink, John CRASH Matos, DAZE, Futura 2000, TOXIC med f lera. Lars Nittve, som då var konstkritiker i bland annat Svenska Dagbladet var inte imponerad av denna graffiti: ”Daze! Crash!! Lee!!! Noc 167!!!! Jag går i utställningen Amerikanskt 80-tal på Liljevalchs. Fjärran tunnelbanans dundrande inferno, på prydliga tavlor i konsthallens salar, förvandlas de stolta fanfarerna till ett sorgligt memento om vad kulturrådet brukar kalla ’kommersialismens negativa biverkningar’.” I dag ses flera av dessa konstnärer som viktiga pionjärer inom graffitikonsten. Med på utställningen var också flera av den amerikanska postmodernismens största konstnärer som Eric Fischl, Julian Schnabel, Robert Longo, David Salle och Jean-Michel Basquiat.
Varukorg