De drogo till Paris

Hösten 1985 fram till början av 1986 visades den stora nordiska satsningen 1880-tal i nordiskt måleri på Nationalmuseum. Det var första gången nordisk konst från denna viktiga period lyftes fram i en enhetlig presentation. Det fanns visserligen kvinnliga konstnärer med på denna utställning (Anna Ancher, Helene Schjerfbeck, Maria Wiik, Harriet Backer, Kitty Kielland, Eva Bonnier och Hanna Pauli) men de manliga konstnärerna var i klar dominans till antalet. När Liljevalchs visade utställningen De drogo till Paris var även de kvinnliga konstnärer med som hade visats på Nationalmuseum men också många kvinnor som hade uppmärksammats under sin samtid men sedan glömts bort och försvunnit ur konsthistorien. Totalt visades 250 verk. Gemensamt för dessa konstnärer var 1880-talets Paris där kvinnor kunde utbilda sig och leva under friare omständigheter än i hemlandet. Utställningen blev åttiotalets stora publikframgång med köerna ringlande framför Liljevalchs port. Även pressen var övervägande positiv till denna utställning och det skrevs spaltmeter i tidningarna om betydelsen av att lyfta fram dessa bortglömda kvinnliga konstnärer för att kunna skriva in dem i konsthistorien igen.

Varukorg