När jag fyllde 37 fick jag en kritask i present och det blev starten på något nytt. Från att aldrig ha tecknat började jag rita av allt jag såg – alla jag såg. Jag kunde inte sluta porträttera. När papprena blev för platta sökte jag nya former och uttryck. Jag provade lödning, olika trycktekniker och broderi innan jag landade i ryan och latch-hookingtekniken – och blev fast. Motiven förblev de samma; människorna jag mötte, människorna jag möter. I livet och i mitt arbete som socialarbete, men också i filmer och berättelser jag tycker om. Som Gökboet till exempel. Jag har alltid drabbats av Billy Bibbit, han som tar liten plats, men bär på mycket. Som tittar fram lite då och då bakom luggen, med sin blick och sina ordlösa uttryck. Jag gjorde en screenshot av honom med mobilen och tecknade av den med kolkritor. Teckningen blev liggande några år, men jag återkom ofta till den, visste att jag ville göra någonting mer med den. Till slut förstod jag att det var en rya jag vill göra. Porträttet består av 18 000 ullgarnsknutar och är en av mina största gobelänger.

www.marcusridung.se
Instagram: @marcusteckstil