Vi är alla överens om rökningens dåliga hälsoeffekter. Det som dock sällan talas om är det sociala smörjmedel och beteenden rökningen förde med sig, cigaretten var magi.
Mikropausen – en vanlig cigarett tar sju minuter att röka, en perfekt mikropaus. Att ta en nypa luft kan ibland te sig aningen ansträngt. Rökpausen däremot kom utan stress eller krav. Sju minuters blossande botade stress, gav inre lugn och mental balans. Pausen sågs som en rättighet eller ett privilegium.

Cigaretten fungerade även som ett viktigt diplomatiskt verktyg. Oavsett jag stod i en bar, just kom ut från ett konferensrum eller vankade av och an på en tågstation förde cigaretten människor samman. Att bomma en cigg eller fråga om eld kunde aldrig uppfattas som en fientlig handling, bara ett naturligt sätt att närma sig en främling.

Cigaretten kom utan social hierarki eller tillhörighet. I skolans rökruta rådde ingen mobbing eller utanförskap, där var vi alla likar – rökare. Till skillnad från korridorernas ständiga kamp var rökrutan en fristad där inbjudningar till helgens fest delades ut friskt bland rökande vänner och främlingar.

I motsatts till dagens renlevnadsnorm där träning, kost och mental hälsa är budord kom cigaretten med löften om något spännande långt bortom sport och prestation. Cigaretten var sinnebilden av en prestationslös tillvaro i en kulturell dimma av äventyr utan krav eller förnuft.

Fimparna berättar historier om något som gått oss förlorat…måste koma igång med rökningen igen.