Jag har fotograferat mitt tangentbord med hjälp av två mobil-telefon appar: ’Kaleidacam’ och Seeing AI’. ’Kaleidacam’ omvandlar kamerans synfält till kalejdoskop-liknande bilder. ’Seeing AI’ genererar syntolkningar i form av text till valda fotografier. Resultatet – en sekvens av skärmavbilder – kan ses som en styrd interaktion mellan dessa två automatiserade funktioner för bildbehandling – den ena förvrängande och effektsökande, den andra förklarande och meningssökande. Slutet av sekvensen visar skärmbild av skärmbild i flera led som en utzoomning. Blickfånget skiftar från utvalda bilder till en reflexiv betraktelse, som slutligen landar i A screenshot of a phone.

’Keyboard’ kan även ses som ett försök att förstå utvecklingen inom AI. Hur fungerar digital intelligens och vad ska vi ha den till? Projektet undersöker samverkande teman som tolkning och sanning, förståelse och missförstånd, samt människa och maskin.

Jag har en bakgrund som mönsterformgivare. Idag är min praktik mer inriktad mot bildteoretiska frågeställningar i gränslandet mellan mönster och fotografi, och mellan repetition och representation. Som konstnär arbetar jag med fotografiska flerbildsstrukturer som typologi, sekvens och mönster, både som bilder och tredimensionella objekt. Jag har även ett stort intresse för process och metodik. ’Keyboard’ återfinns som epilog i min doktorsavhandling ’Visual thinking informed by repetition – A practice based methodology’ som examinerats vid Plymouth University och kommer publiceras digitalt 2025.