Under vintern är mina ben delar av min kropp, de bara finns där. När det blir sommar tar jag av strumpbyxorna och jag åker buss i kjol och bara ben. Allt blir annorlunda. Men gud, andra kan se mina håriga ben. Vad pinsamt. Tänk att ha hårfria ben som de andra. Vad skönt det skulle vara.

Verket Vårtecken är en skulptur i stengodslera som avbildar en kvinna. Hon står hukad med ena benet uppe på en pall, som hon rakar med rakhyvel. Det ser ut som att hon tittar upp på betraktaren.

Jag är fascinerad av människor, och det är det mina verk gestaltar. Jag vill kommunicera känslor och erfarenheter, människors interaktioner med varandra. Det är det som driver mitt skapande. Det är mina egna erfarenheter men också karaktärer jag hittar på.

Ett återkommande tema i mina verk är hur det är att leva som kvinna i en misogyn värld, med armhålehår, utmanade könsroller, hora-madonna-komplexet.

Jag arbetar i lera för att det ger något extra kroppsligt till verken och till mitt arbetssätt. Jag använder hela kroppen när jag knådar leran, och när jag skulpterar är det ett samspel mellan mig och leran. Leran har sin egen vilja, och jag har min. Jag använder så få verktyg som möjligt, och mina händer så mycket som möjligt. Jag låter processen ta mig dit den vill. Jag vill kunna se mina fingeravtryck och de sköra fingrarna jag skapar med mina egna.

Instagram: @keramikdagbok
Mail: keramikdagbok@gmail.com