Anna Jansson Isberg, lärare och musiker uppvuxen i Skutskär, norra Uppland. Under pandemin läste jag mycket, bl.a. Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj. Det var så inspirationen till det tematiska måleriet om Tjernobylkatastrofen väcktes.

1986 var jag 11 år och pappa jobbade på kärnkraftverket i Forsmark. Han talade gott om kärnkraften i Sverige, att den var säker och ren. Den 26 april samma år hände den stora olyckan i Tjernobyl, delar av det farliga kom hit till oss och vi slutade äta bär, svamp och vilt som farfar alltid kom med. Pappa sa att en sådan olycka aldrig skulle kunna hända här, eftersom anläggningarna var säkert byggda. Det kändes tryggt, då. I efterhand har jag tänkt att den psykologiska påverkan kanske var större än den fysiska, för oss i Sverige. Tankarna går också till landet där makt inte får ifrågasättas, där brist på öppenhet råder och till de som inget får veta. De som spårlöst försvinner. Människorna, djuren och att det fortfarande 2026 är sig precis likt.

Svart händelse
Två dagar efter katastrofen upptäcker Forsmark radioaktivitet och lokaliserar detta till Sovjetunionen. I samma veva är radioaktiva moln på väg från Pripyat till Moskva, och för att det inte ska regna på 1:a maj-firandet i huvudstaden ser man till att låta det radioaktiva regnet falla över sydöstra delar av Belarus genom s.k. molnsådd. Ingenting får de drabbade i området veta, här faller den största mängden avfall. Gorbatjov nämner inte olyckan i sitt 1:a maj-tal.
Instagram: anna_janssonisberg_art