De senaste två åren har jag mest träffat mina kollegor i olika rektangulära kombinationer på skärm. Digitala möten med kollegor som inte alls känner sig obekväma eller uttittade eftersom de inte vet att de också sitter modell.

Tisdagsmöten med extra många ansikten, udda perspektiv och ibland spännande bildkompositioner när en kollegas laptop står uppe på en lite för hög trave böcker. Några av dem är nu förevigade på en bit masonit. Helt i smyg. Helt utan ambition att det skulle bli porträttlikt eller ens visas upp. En lek med färger som roat mig och ett tillfälle som jag inte kunde motstå.