Lovsång till skapelsen.
Min skapelse började med en figur som blev väldigt ensam i mitten, då flödade min fantasi till i ett kärt minne med min dotter som liten om en flodhäst.
Sedan kom de övriga djuren till en efter en och jag ville kalla mitt verk för en lovsång till Gud. Tankar om att de två i mitten också kunde representera ”icke sedda” i människors ögon, deras längtan att bli sedda och hörda.
De ropade upp mot himlen och där fanns Gud som skapat allt levande på jorden och i haven, han som har all makt över stjärnorna och allt däromkring.
Deras till synes ringa yttre och ohörda längtan att bli sedda fick kraften från Gud att brista ut i klingade lovsång tillsammans sjöngo de alla efter sin förmåga i glädje och frid till skaparen.

Jag ville pröva att sy för hand på tjockt material och med fantasin fortsatte det med blandad teknik såsom sömnad och lim och akrylfärg på mattan. Det var svårt att sy med nål och tråd igenom den tjocka trasmattan där det ofta fastnade på baksidan men trägen vinner. Så blev den till slut färdigställd.