Kortfattat kan jag säga att jag är grafisk designer och redaktör för ett litet förlag, som med japanska och europeiska seriealbum korrumperat unga och äldres sinnen i över tio år. Jag har studerat konst och design i Japan och Sverige, men keramik började jag arbeta med först för några år sedan. Verket är resultatet av min fascination, de senaste åren, för keramik som material och skulpturen är tummad, formad och skuren ur svart stengodslera som sedan blivit bränd och glaserad med en grön kopparglasyr.

Själva fröet till idén att göra keramikskulpturen, Myling, uppstod dock vid ett besök till Wanås Skulpturpark en mulen höstdag, där ett av konstverken bestod av dolda högtalare som fick rop av ”mamma” och ”pappa” att ljuda då och då bland träden och buskarna. Jag fick kalla kårar längs ryggraden när jag gick där för mig själv utmed en dunkel skogsstig , och från riktningen av en buske första gången hörde en ängslig röst ropa efter sin mamma. Det fick mig direkt att tänka på sägner om Mylingen, en av de sorgligaste och kusligaste väsen i den nordiska folktron. Vålnaden av ett spädbarn som dödats innan det blivit döpt. Förr i världen handlade det ofta om barn till ogifta mödrar, där modern känt sig tvungen att dölja en oönskad födsel. I regel uppträder Mylingar i områden där de begravts som myrar eller skogsbackar. Jag ville med skulpturen fånga ett ögonblick av skräck där en inte ont anande skogsvandrare får sin fot gripen av en Myling som dyker upp ur marken. Vad som händer i nästa ögonblick lämnar jag till betraktarens fantasi.