Jag har suttit vid mitt ritbord med en uppgift jag fastnat i, för trött för att hitta på nytt. Så har jag tittat ut genom fönstret och sett nånting: en tonad himmel, blänkande asfalt, guldiga grenar eller ett tänt fönster i ett släckt hus. Snabbt fram då med papper och färger för att försöka fånga detta. Och någon dag senare, samma sak. Jag har inte kunnat låta bli.

Jag har använt ett slags pastellkakor med färg som appliceras med små och stora svampar. Några gånger använde jag kritor. Det var roligast att rita på vintern, och svårast på hösten. Ofta gick det snabbt men ibland behövde jag putsa länge för att hitta exakt hur blå snön är, eller skillnaden mellan sol och skugga i gräset. Ibland hann det bli mörkt medan jag försökte få till skymningsljuset.

På gångvägen syntes inga spår av vad som hände i världen, men skillnaderna i ljus och färger från dag till dag räckte bra för mig. Ingen väntade på resultatet och jag kände mig glad och fri. Blev jag inte nöjd med bilden kunde jag väl göra en ny imorgon.

När jag började rita utsikten var det januari 2020, och sista bilden ritade jag i oktober 2022. Så la jag för första gången ut alla bilder bredvid varandra. Först i en färgkoordinerad våg från vinter genom alla årstider till vinter igen. Sedan i en tidslinje, kronologiskt som de sitter nu.

Nyss lyfte jag blicken och la märke till en skorsten på hustaket och himlen där bakom. Jag får se hur många bilder det blir.

Instagram: @siriahmedbackstrom
Hemsida: siriahmedbackstrom.com