Jag letar efter en rytm i leran. Kanske har det med min bakgrund i musik att göra. Att med hjälp av ett upprepande av enkla fundamentala element hitta till ett flöde. Någonting som är större än summan av delarna. På samma sätt som musiken är mer än trumslagen och tonerna du hör.
Jag monterar och bygger, bit för bit. Formar och känner. Känner efter och formar om. Så småningom konstaterar jag att det är dags gå vidare, utan att egentligen riktigt veta vad det är jag hittat. Men där finns något. En inbördes logik har uppstått.
Rytmen, flödet, rörelsen, viljan, livet…
Verket blir till genom en förhandling mellan de olika små beståndsdelarna, där min roll närmast kan beskrivas som den av en medlare. Tillsammans så strävar vi efter ett samspel där alla får finnas och komma till sin rätt, samtidigt som allt bygger på kompromisser. Ur alla de enskilda viljorna framträder genom den här processen en större vilja, en som är gemensam.
