Hablando sin palabras tar avstamp i min egna erfarenhet av ett mellanförskap, utifrån att inte besitta kunskapen om min mors modersmål och att ständigt känna mig bortkopplad från mina rötter i Peru. Har jag rätt att äga mitt ursprung utan att äga språket?

2023 blev jag gravid. Sorgen & skammen över min brist på min mors språk började gro i mig ännu mer nu när jag själv skulle föra familjen vidare. Hur ska jag kunna ge min egen dotter rätten till sitt ursprung utan att ge språket? Kommer denna sorg & skam fortsätta klättra ner i släktträdet? Kommer min familj en dag vara historielös?

Inspirationen till skapandet hade inte funnits hos mig sedan länge och jag bestämde mig för att kassera allt konstmaterial och fokusera på förberedelser för barnet. Dessa förberedelser visade sig bli början på detta konstverk som startade med 1 par små, misslyckade, virkade sockor. Virkningen blev ett sätt att närma mig min mors kultur genom färger, former och mönster inspirerade av stickade tröjor, tyger och keramik som jag fått i gåvor av släktingar under min uppväxt.

Knutarna är inspirerade från “Quipu” (Från Quechua – “Khipu” som står för “Knut”) vilket är knutförsedda trådknippen som användes för informationslagring i inkariket. Likt inka, som kommunicerade via symboler och räknesystem, försöker jag utforska ett nytt sätt att knyta an till min mor och mitt ursprung genom ett annat uttrycksmedel än ord.