Mitt land, Ukraina, står nu på gränsen till ingen återvändo. Tre år av ett blodigt, orättvist krig, med en massa olösliga motsägelser, har lett till en situation där Ukraina kan tvingas in i en “fred” som kan göra uppdelningen av landet oundviklig. Ett land som genomlidit olika svåra tider håller återigen på att förändras till oigenkännlighet. Att samexistera med ett imperium – om än inte av samma skala, men med liknande ambitioner – har visat sig vara omöjligt för närvarande. Under det senaste året föll jag in i processen att brodera, vilket blev min bön för mitt hemlands överlevnad. Jag mindes en gammal tradition som finns i traditionella ukrainska broderier: livets träd, en symbol för evigt liv. De återstående motiven är hämtade från gamla ukrainska broderier på handdukar och bordsdukar, med bilder som George som dräpar draken, en dubbelhövdad örn med symboler för makt, änglar och fåglar. Mitt minne av de många städerna i Ukraina genom deras ursprungliga namn och åren de grundades – städer vars öden nu är mycket olika. “…Och det kommer inte att finnas någon fiende, ingen rival på det förnyade landet, det kommer att finnas en son och kommer att bli mor, och det kommer att finnas människor på landet.” /Taras Shevchenko Som visionen för Ukraina, uttryckt av Ukrainas nationalpoet Taras Shevchenko, skriven för 200 år sedan och citerad i verket.
Irina Lindqvist
