Naturens årstidscykel är källan till mitt konstnärskap. Med min bakgrund inom metallarbete och textil översätter jag denna inspiration till väv prydda med metalldelar. Jag arbetar främst med ull, nässelfibrer, koppar och tenn.

Jag fördjupar mig i den cykliska tiden från det förflutna. Jag tror att våra händer är portaler som förbinder oss med andra, med myternas tid och med den besjälade naturen. De kan föra oss tillbaka till känslan av att vara en del av en helhet, av att vara rotad i landet, av att vara en del av det som omger oss. Liksom naturen har sina årstider, tider av mörker och tystnad, ljusa stunder som sjuder av liv, har vi också våra årstider. Mitt arbete har sina rötter i detta cykliska väsen, sambandet mellan naturens och jagets årstider och mina händers rytm.

Sonnocingos, som betyder ”solens marsch”, är en hyllning till höstdagjämningen, en tid mitt emellan. För när årskalendern var uppdelad i två halvor, ljus och mörker, sommar och vinter, var dagjämningen en tid av balans, ett ögonblick av passage, en tid däremellan. Det här verket är inspirerat av folkdräkter som bärs under säsongsfiranden, gjorda av halm, klockor, horn och annat – som de som Charles Fréger fångat i sina Wilder Mann-fotografier.