En vandring in i ett landskap
Det är mellan de här bokstäverna och raderna mina målningar finns.
Känslan är svår att beskriva, kanske är det omöjligt att göra det i ord. Där orden tar slut tar tyngdlösheten vid och i den lever nyanser, färger och former. I ljus och skuggor sveper abstrakta mönster omkring och bildar nya former, suddar ut rummet mellan verklighet och fantasi. Jag ser förhållandet mellan trädstammarna, löven och stenarna, hur ljuset studsar omkring på väg ner genom trädkronorna. Årstidernas växlingar, förmultning och liv vävs in i verken. I all denna explosion av liv och rörelse finns också tystheten och stillheten. Allting har sin betydelse. Skogen och landskapet talar till mig, och jag känner igen mig själv. Det är komplext och personligt men samtidigt så enkelt. Jag kallar mina teckningar för labyrinter, jag vet att de till slut leder till mig själv men jag vet inte hur. Vad jag beskriver med min penna och i mina penseldrag ger mig ett djupare perspektiv, ett förtydligande av det jag ser, och min egen närvaro.
De orörda naturreservaten vid Tämnaren berör mig starkt och ger mig den där känslan jag hade som liten, längtan att utforska, en outtömlig källa av inspiration och närvaro. När jag var liten spenderade vi ofta somrarna i Stensättra, mormor och morfars skogsgård utanför Vimmerby. Där kunde jag sitta helt ostört o teckna med bara naturen runt mig. Nu sitter jag i skogen igen, känslan är tillbaka från då men nu är motiven från skogarna i Uppland.
Pelle