Jag arbetar med abstrakta bildvävar. Naturen är viktigt, men jag är inte så intresserad av att avbilda den. Jag jobbar mer med känslan av naturen, och försöker återskapa den sublima känslan man kan få när man befinner sig mitt i den. Verken jag visar är abstrakta bilder, minnet av en plats, och själva upplevelsen av att befinns sig i naturen.

Jag tolkar och gestaltar den vilda naturen genom det materiellt svulstiga, ofta genom vävar som växer ut ur sig själva.
Mina verk på vårsalongen är vävda i den japanska tekniken Kasuri, en teknik där jag färgar in motivet i trådarna innan de sätts in i vävstolen – en väldigt matematisk och långsam process. Varpen (de vertikala trådarna i en väv) färgas in genom att täcka över de delar på garnet jag inte vill ska få färg, jag lindar tunna plastremsor runt varpen för att skydda de partierna i färgbadet. Detta upprepas med varje fläta och för varje ny färg.
Men jag arbetar med ett lager till, jag knyter in trådar som hänger ut ur väven, och det sker mer på känsla. Mycket med vävning är att lita på min idé, för jag kan inte se med än 15-20 cm av arbetet. Det är först när jag är klar och kan hänga upp den på väggen som jag kan se vad jag har gjort.

Tekniken intresserar mig för att jag kan bara kontrollera en del, när jag väver så kommer trådarna att röra sig vilket förskjuter bilden litegrann. Resultatet kan nästan liknas vid en akvarellmålning, färgfälten blir flytande.