I mitt konstnärskap arbetar jag med utgångspunkt i arkivmaterial, skönlitterära-, filosofiska- och vetenskapliga texter. Med en kandidatexamen i både geovetenskap och konstnärlig fotografi utforskar jag ämnen kring människa och natur i min konstnärliga process, men även filosofiska frågor såsom längtan och minne.
I mina verk I mitt bröst bränner det som eld I och II utforskas rollen som hemmafru och de förväntningar som ställs på kvinnan i hemmet.
Jag har använt mig av urklipp från tidningar mellan årtalen 1930-1965 riktade till kvinnor för att skapa kollage med kvinnorna i nya formationer; någon sitter nästan fångad i hemmets planlösning medan en annan har intagit en stärkt position.
Bilderna på kvinnorna presenters som diabilder placerade i diabildsvisare från 1960-talet. Jag har valt att använda mig av diabildsvisare utformade som tv-apparater där betraktaren behöver närma sig samt titta in i tv:n för att kunna se hemmafrun som är placerad där i. Genom diabildsvisaren vill jag skapa en rumslig skulptur och en känsla av nyfikenhet och förundran, och samtidigt bjuda in betraktaren att närma sig konstverket. Tv:n anspelar också på dagens mobilskärmar. Precis som vi här tittar på kvinnor från mitten av 1900-talet i en tv-apparat tittar vi på dagens kvinnor genom våra mobilskärmar, där hemmafrurollen trendar under termer som soft girl och tradwife.
