Jag heter Linnéa Eklöf, är 46 år och bor i Täby norr om Stockholm. Det är
första gången jag skickar in ett bidrag till Liljevalchs Vårsalong, och första gången
jag skapar i tyg.

Jag har alltid älskat kreativt skapande och konsthantverk även om jag till
vardags arbetar som arbetsterapeut. Människors vardag, livshistoria samt de
vardagliga aktiviteter som vi ägnar oss åt har alltid fascinerat mig.

En sak som inspirerar mig mycket är att gå på loppis. Det är alltid
spännande att se vilka unika föremål man kan hitta där, och det är intressant
att tänka sig att varje litet föremål bär på sin egen okända historia.

Något som sällan väcker särskilt mycket allmänintresse på loppisar är gamla
broderade textilier. Tanken med mitt projekt var att plocka fram dessa
bortglömda hantverk i rampljuset igen, och omforma dem till något nytt. Från
att ha varit borträknade som otidsenliga bruksföremål ingår de nu i ett
konstverk som ställs ut inför tusentals museibesökare. 

Ett antal okända “konstnärer” har omedvetet bidragit till detta
samarbetsprojekt. Men klänningen bär fortfarande spår av människors vardagsliv –
och betraktaren lämnas att själv fantisera om vem som egentligen kan ha spillt
den där såsfläcken som aldrig riktigt gick bort i tvätten? Vem kan ha ritat det
lilla strecket med tuschpennan på mormors finduk? Vem lyckades slänga med en
röd strumpa i tvätten när den broderade duken tvättades? Och vem var egentligen
SK som broderat monogrammet? Vi kan bara gissa.