”Säger ni vägg, eller väg?”
Nyfikna blickar från långa vuxna stirrar ner på mig
”Hör du verkligen ingenting, lille vän?”
”Vad duktig du är som kan tala så fint!”
De pratar till mig. Om mig. Men jag hör inte. Förstår inte.

Jag gissar mig till vad ni hörande säger. Lägger pussel i mitt huvud för att fylla i de luckor som inte går att avläsa på era läppar? Säger ni mård eller mord? Allt ser exakt likadant ut.

Timmarna med träning framför min barndomslärares rödmålade läppar, alla dessa speglar och olika metoder för att lära mig att avläsa och själv tala. Ibland blir det rätt – gök blir verkligen gök. Men en annan gång blir det kök när jag menar gök och missförståndet är ett faktum.

När de vuxna stirrade och talade tog jag min tillflykt till naturen. Där stirrar inte de höga träden ner på mig utan omsluter mig tyst. Landskap, växter och djur blev min största källa till inspiration. Naturen inspirerar mig att uttrycka mina känslor genom målningar där motiven står för ord som för mig har ett samband.

Mina målningar visar paradoxer där döva och hörande missförstår varandra. Kommunikation innebär en viss fara just därför att det är lätt att missförstå. Tiger eller tigger? Ofta tror vi att vi förstår rätt men ändå kan det visa sig att så inte är fallet. Missförstånd gäller inte specifikt mellan döva och hörande utan är också vanligt mellan två andra så olika kulturer. Därför menar jag att kommunikation är en utmaning för alla.

Jag ser vägen på väggen som ett verk bestående av 16 delar, som skall visas tillsammans. Där leker jag med hur jag som döv avläser ord – vägg blir väg.

E-post: peter_zacsko@yahoo.se