Luftslottet

13.56 / 9 september 2021

Nu: Är pannån på golvet, jag grundar den löst med svart och laserar med den råa umbran, och sedan är det alla de små ränderna, det kritstrecksrandiga som böjer av, bildar rum, en rymd, en ordning, tänker jag – ja, en struktur, streck på streck med kritan, det dammar.

Nu: Måste jag runda målningen, varv på varv går jag runt, spanar jag, letar jag efter en vinkel, en utsikt, ett utsprång.

Sedan: Måste jag flyga ovanpå. Som en rovfågel över sitt byte. Måste jag invänta rörelsen, den plötsliga händelsen och där, den stora penseln med allt det vita, rakt över kritstrecken.

Sedan åter: Måste jag vila. I den vita fåtöljen. Jag blundar. Inuti är allt svart. Timmarna går. Har den vita färgen torkat? Den får inte rinna. Det vill jag verkligen inte. Att den skulle rinna.

Nu rinner den inte.

Nu ställer jag den mot väggen.

E-post: evajacobson@live.se