Från vår till vinter plockar, torkar och pressar jag växter. Redan där, i skogen eller vid vägkanten, slutar de att för mig enbart vara växter. De är sin färg, sin form och sprödhet eller sin egendomliga mönsterställning. Mitt arbetsmaterial.
I torkprocessen ser jag växtdelarna förändras. Ibland med sorg i blicken, ibland med sådan glädje att det känns som om jag vunnit ett fint pris. Jag lägger dem varsamt i min byrå.

Sedan, när skapandeprocessen börjar, kan jag behandla dem riktigt vårdslöst. Det går fort och är lustfyllt. Jag börjar med en växtdel som ger näring till fantasin och så lägger jag dit fler. Testar, tar bort och samlar snart på mig en hög med potentiella kandidater till just detta verk. En färgskala växer fram i huvudet och jag målar med äggtempera. Ibland trycker jag fram mönster med barkbitar, andra gånger målar jag på papper som sedan rivs i bitar.

Efter denna spontana procedur väntar det mer mödosamma och tidskrävande momentet att montera fast alla växtdelar till en färdig bild.
Innan arbetet med verket börjar, vet jag sällan vilket motiv som ska gestalta sig under mina fingrar. Växterna leder mig och lever nästan sitt egna liv. Precis som de – trots sitt torkade tillstånd – fortsätter att förändras efter att jag implementerat dem i ett konstverk. Ett både spännande och skrämmande faktum, att jag trots tappra försök inte helt kan styra verkets gestaltning.

“Bördan” gav mig tidigt i dess tillblivelse en hint om vad verket betyder för mig. Denna formation/varelse tar sig fram genom livet på sköra trådar. Ibland med viss lätthet, men andra dagar med en tung påminnelse om den börda som aldrig vill släppa taget. Som alltid finns där.

Om du vill se fler verk av mig och följa mitt liv som bildkonstnär, finns jag på Instagram som @linaewinnerlig.