Det händer något med mig när det knarrande och gnisslande pingisbordet rullas fram. Ett nät som är undermåligt, söndersmashade bollar och racket utan gummi får mig att minnas barndomen och de spontana turneringar som ägde rum på raster och fritidsgårdar.
Som jag minns det var alla med. Det fanns de med medtagna racketar med proffsgummi och andra som tog skolboken och spelade med. Men det fanns alltid en person som var bättre än oss andra. Den som hade en otagbar skruv.
I mitt skapande dras jag ofta till nostalgi och minnen från min barndom. Tillbakablickar som i bästa fall kan väcka något hos betraktaren.