Jag anser att materialet ofta är centralt när det handla om skulpturer. På något vis viskar materialet saker om verket till betraktaren som formar dess närvaro. Min förhoppning är att det hopskrynklade torkpappret tillsammans med maskeringstejpen lyfter fram något. En förnimmelse om något värdefullt som blivit skräp, eller skräp som blivit värdefullt?

Det tar väldigt mycket kraft av mig att göra ett av dessa djurkroppar. Ofta börjar jag systematiskt, sittandes i min fåtölj i ateljén med en klump torkpapper. Men det slutar oftast på golvet med torkpapper precis överallt och min kropp öm och stel efter att maniskt kämpat ihop allt torkpapper. När jag avslutar är jag lika tömd på kraft som skulpturerna själva är. Så ja, i mitt fall är allt jag gör ett slags självporträtt kanske, även om det inte är ett mål.

Eftersom att jag ser en skörhet i skulpturerna så ville jag döpa verket till något som refererade till min första traumatiska upplevelse med döden. En slags påminnelse och hyllning till henne.

Hemsida: simonhdanielsson.se
Instagram: @simon_h._danielsson/