Hon har målat sig och klätt upp sig för att jag ska fota henne. Vi har ateljé på samma ställe och i cirka sju år har jag fotat henne, för det mesta spontant, utan förberedelser. Nu ville hon måla sig och välja kläder. Hon gjorde det alldeles nyss. Snabbt. Det är mörkt ute och jag fotar helst i dagsljus. Ljuset kommer från lysrören i taket. Bakom henne ett grått tygstycke med struktur. Esse-Li ställer sig i halvprofil, sätter handen under hakan, vrider huvudet mot mig och jag fotar direkt. Jag tar en rad foton. Det här är det första. Det är taget i ett mellanrum. Ett glapp.
När fotot ligger på bordet och jag studerar, undrar, funderar över hennes blick upptäcker jag att den följer en, man möts av den var man än står.
Jag är intresserad av det mångtydiga, det mångbottnade, det absurda. Av mellanrummet. Bland annat.
Esse-Li har ett ansikte med många nyanser som snabbt skiftar uttryck. Hon kan glida nästan sömlöst in i olika roller. Befinna sig i olika tidsåldrar. Visa det fullständigt självklara i det oväntade.