När jag var i 16 årsåldern var jag med om en olyckshändelse som gjorde att jag tappade både språket och minnet
Tillvaron blev plötsligt obegriplig . Som det med en Hiss, jag visste att jag hade vetat vad en hiss var men hade ingen aning längre. Det blev en ompövningsprocess för att försöka ge världen nya betydelser och återerövra alla ord och saker igen, som hiss, cykel, staket, trottoarkant, leksakspiano, trappor och en kälke

De senaste åren har jag arbetat med att göra om, att omarbeta föremål som att undersöka när en kälke upphör att vara en kälke,

När jag arbetar med uttjänta artefakter i min arbetsprocess och ger dem nya funktioner och betydelser så menar jag att det handlar om att återskapa ett språk och att utmana min förförståelse

Vad är det som kommer upp till ytan när första förståelsen uttunnas, när de invanda förståelserna tappar sin betydelse det är ett ämne som präglar min konstnärliga praktik. Jag kan kalla det att jag återkommer till frågan om hur identitet skapas och ifrågasätts. På senare tid har detta kommit att betyda minnen, mening och `tingens avsikt´. Att Saker och Ting också har särskilda identiteter och vad som händer när de är ﴾ur﴿funktion och de förlorar sin mening. En dialog som blir ett undersökande av vad som blir kvar eller snarare vad som stiger
till ytan när första förståelsen utmanas och de invanda koderna tappar sin betydelse.
Det lägger sig tätt intill mitt sätt att arbeta, konceptuellt, med tidsdokument.