Jag har gjort många självporträtt. Oftast är det snabba skisser i kombination med
dagboksanteckningar, bara för mig själv och utan någon ambition om att det ska bli likt. Det är ett avkopplande sätt att hålla igång tecknandet och reflektera över hur jag känner och mår. Ibland lägger jag ner mycket tid. Då fokuserar jag mer på detaljer, mäter med linjal, suddar och gör om flera gånger. Verken som är med på vårsalongen är en del av en serie där jag tecknat i mycket större skala än vad jag brukar.
Det händer ofta att jag ritar ett porträtt och inte skissar upp allt innan. Därför blir det ibland ett öra som inte får plats eller att hakan inte ryms. Just detta hände när jag ritade ”Bländad”. Jag började med handen, ögat och näsan. För att sedan, efter många timmar, inse att hela munnen inte skulle få plats. Porträttet fick sedan ligga orört ett tag innan jag tog upp det igen, ritade klart munnen och tyckte det blev bra tillslut. När jag sedan gjorde ”Ånger” och ”Oro” så var det snarare ett medvetet val. I verket ”Oro” har jag beskurit porträttet så att ögonen inte får plats helt. Kompositionen är med andra ord en aning otillfredsställande och i kombination med det lite större formatet tvingar det betraktaren att ta ett steg tillbaka och själv fylla i och zooma ut porträttet.
Instagram: sannaeekelund
Mail: sanna.eekelund@gmail.com